Igår hände det äntligen. Jag blev erbjuden en sittplats på metron från en snäll människa som såg att jag var gravid. Yes! Äntligen slipper man stå och hoppas att man inte trillar på blåa linjen från Sants. Eftersom jag har bacillskräck och vägrar hålla i stängerna eller nånting annat på metron så underlättar det ju. Vem vill ha folks snor efter de petat näsan, matflott och gammal sperma på händerna? Inte nog med det, samma sak hände igen på hemvägen, jag blev erbjuden sittplats igen. Fantastiskt. Nu har man alltså nytta av att känna sig som att man svalt en hel melon. Jag behövde inte ens se sur ut och stirra ut någon för att det skulle hända.
När man är gravid blir det automatiskt att man lägger märke mer till barn och föräldrar omkring sig. Har fått överdos av mammor som har ungen på ena armen och ciggen i andra handen, föräldrar som slår till sina småungar och som är onyktra med sina ungar. Man vill gärna kräkas lite och hoppas att det kommer lösa sig för dom i framtiden.
Ingen jättebra bild men nog ser man att jag delar kropp med nån annan!
SENASTE KOMMENTARER